Varför är då så stor del av världens befolkning laktosintoleranta, och vilka har vi ostätare att tacka för vår matsmältning? För att få en förklaring måste vi förmodligen ta oss tillbaka ända till tiden då urmänniskor vandrade från Afrika till nya jaktmarker i Europa. Forskare tror att hemligheten ligger i att de nyinflyttade europeerna slog sig ner för att odla spannmål, och därmed också började föda upp djur. Mjölken från djuren blev en viktig proteinkälla för de få utvalda som tålde den, och i svälttider hade de laktostoleranta större chans att överleva. En liknande utveckling skedde i Mellanöstern, där klimatet tvingade människor att uppfinna värmetåliga tekniker för att lagra protein.
I Asien behövde människor förstås också protein, men det behovet täcktes tidigt av sojabönan. Sojabönan, som innehåller 39 procent protein, lämpar sig att odla i många asiatiska länder och kan genom fermentering och konservering lagras länge. Människor i stora delar av Asien behövde helt enkelt inte mjölk på samma sätt som européerna. Evolutionen gjorde sitt och medan egenskapen att kunna smälta mjölkprodukter blev allt vanligare med varje europeisk generation, så försvann den nästan helt i Asien, och i andra delar av världen.
Därför är det kanske inte så konstigt att vi inte ser så många japanska ostar i delikatessdisken. Innebär då detta att ost inte fungerar med asiatiska smaker? Nej, visst kan det fungera, om man bara tänker till lite. Sältan, syran och sötman i många asiatiska kök påminner på många vis om den svenska smakpaletten, som vi ju är vana att kombinera med både inhemska, franska och italienska ostar. En smakfull brie påminner i konsistens om sushilax, och fungerar överraskande bra till soja, sesamolja och inlagda grönsaker. Sweet chili erbjuder sötma till krämiga ostar. Varför inte föra in några asiatiska produkter vid nästa ostprovning? Lämna den starkaste chilihettan till woken bara, eftersom styrkan både tar över smakerna och bedövar smaklökarna inför nästkommande ostbit.
Brie med syrliga grönsaker och soja är ett alldeles utmärkt exempel på hur smakerna gifter sig.
När du njuter av din ostbricka betyder det alltså att du troligen härstammar från några envetna urtidsmänniskor som gav sig den på att utforska markerna i norr – förmodligen helt omedvetna om sin unika matsmältning.
