Castello Black är ju en given start. Hårdrocken har ju liksom tjingpaxat hela färgen svart vad gäller kläder, hårfärg, smink och kynne – så varför inte också ost? Castello Black har en blåmögelmarmorerad gräddvit snittyta och konsistensen är krämigt len. Smaken är kraftig och aromatisk med tydlig sälta, blåmögel och behaglig syrlighet. Den passar alldeles utmärkt med stenugnsbakat bröd, söta marmelader, chutneys eller fikon.
Nästa ost på brickan är Castello Marquis. Marquis är en kittost som påminner lite om franska Munster, som ju låter som “Monster” och uttalas “Münster” – precis som Mötley Crüe! Heja! Castello Marquis är en fyllig, aromatisk ost med smaktoner av svamp, smör och sälta. Eftersmaken är något syrlig med viss beska. Doften för tankarna till varm mjölk, rotfrukter och nitläder. Den passar strålande bra tillsammans med rågkex, mogna päron och nötter.
Vår sista är Castello Creamy White pga hårdrockarna i Whitesnake, som med sina 100 miljoner sålda album är nästan lika populära som vår ost. Bandet var stora på 80-talet, samma år som Castellos ostar började kamma hem prisar för sin briljans. Likheterna är kusliga. Själva osten är en krämig vitmögelost med lång, mild och balanserad eftersmak, lite som ett gitarrsolo av John Sykes. Den äts med fördel med rågkex, fikon, fördömda själar, honung och pinjenötter. Osten alltså.
Att dricka till
Drick gärna Jack Daniels till. Det passar inte alls, men är ju den klassiska hårdrocksbrygden. Om du hellre vill ha något som är gott snarare än tufft tillsammans med ostarna skulle vi rekommendera ett fylligt och smakrikt rött vin, ett druvigt och blommigt vitt vin eller en ljus öl.
